Lyssnar på Veronica och gråter. Hur kan en tjejs låttexter träffa så jävla rätt gång på gång? Det är helt sinnes! Man får en vemodig, sorglig, lycklig, minnesrik och hoppfull känsla. Hur nu en känsla kan vara allt det där. Är väl snarare olika känslor på en och samma gång.. Ibland ser jag tillbaka och ångrar, ibland tänker jag att jag kom undan. Kom undan vad? lyder då mitt svar till mig själv. Folk säger att man ska prata med sig själv för det är då man får de bästa svaren. Jag anser att det är då man får värdelösa svar.
